Prolog

Jag vaknade upp med ett jättelikt leende på läpparna, och kom i håg den stora fest jag hade svängt ihop och  besökt förra natten. Den hade haft allt: God mat, goda drinkar, goda vänner... Och så klarten bunt lättlurade klienter villiga att tro varje ord som kom ur munnen ur den "Fantastiska Amsalo". Det hade varit jag, Sally och Louise som hade orkestrerat det hela egentligen. Det en bluff vi hade kört många, många gånger förut, i många städer över hela landet. För varje gång, blev vi lite bättre, lite djärvare. Förra nattens uppträdande hade inte varit något undantag. Snarast motsatsen faktiskt. Donationerna hade rullat in och efteråt hade jag kännt för att fira. Vi hade börjat göra de lokala barena osäkra och drinkarna hade fortsatt att flöda...

Plöstlist stelnade jag till och minnena från igår kväll bleknade bort. Något var fel, väldigt fel! Med ett hjärta som bärjat slå  som en bas-trumma mitt bröst låg jag blickstilla i min säng, försökte sätta fingret på vad det var som var så fel. Jag var inte det medium som alla trodde jag var, det var bara en roll såklart, men jag hade alltid varit stolt över mig  verkligt aktiva intuition.

Det var min hörsel som gav mig första ledtråden: Det var för tyst. De senaste veckorna hade jag och mina vänner hyrt en liten, ,en exklusiv lägenhet i mitten av Bridgeport. Jag hade blivit van vid det evighetslånga bakgrundsbruset som alltid kom med att vi bodde mitt i smeten av en stor stad. Men här var det tyst. Inga bilar utanför mitt fönster, inga toaletter som spolade, inget mummel från grannarna på andra sidan väggenm inget ljud alls faktiskt som kunde indikera att jag faktiskt befann mig i en stor stad!

Mitt luktsinne och känsel gav mig nästa ledtrådar av ytterligare felaktigheter. Dessa var mer nyanserade än min hörsel. Men inte desto mindre läskiga och skrämmande. Alla olika dofter, specielt de välkända, kan ge dig flashbacks från det förflutna. Korta minnes-snuttar från saker som verkligen betyder något. Nu när jag låg i min (???) säng med slutna ögon, och tog in omgivningarna med resten av mina sinnen  fick jag ingenting. Inga välkända minnen av barndomen, inga minnen från en förväntad framtid och läskigast av allt: Det var ingen doft över huvudet taget som gav mig en ledttråd kring var 17 jag var någonstans! När jag vände mig om i sängen, kunde jag känna min nakna kropp (Brukade inte jag sova i nattlinne?) mot det sträva bomulls-lakanet i stället för det silkiga satin-lakanet  och min mage drog ihop sig. Och det slog mig: "Toto, vi är verkligen inte i Kansas längre!"
-------------------------------------------------
Välkomna till min Rainbowcy RLC! För er som undrar så är det en kombinerad Random Legacy och Rainbowcy Challenge (Duh!). Vad detta kommer att innebära kommer att uppenbara sig mycket snart i kapitel 1. Kommentarer och synpunkter är alltid roligt att få så lämna gärna ett tassavtryck!